Om boken: år / "Förstörelsens kraft slår med skapelsens kraft" Kapitel ett Förgrenade kriser När vi har att göra med en stor tänkare, han har alltid rätt i något; Du kan inte kasta ut Nietzsche ur historien, du kan inte kasta ut Marx. Känslan av Gud höll verkligen på att dö i den västerländska civilisationen, och Nietzsches överdrift - Gud är död! - kvarstod som ett tecken på början av katastrofen. Buber kallade det mer exakt för Guds förmörkelse. Men i överdrift, i "outvecklad spänning" (som Hegel skulle säga), i "passionerad ensidighet" (på mitt språk) finns upptäcktens energi, och kulturen glömmer inte formlerna i vilka denna energi är inpräntad. De är lite värdefulla för att förstå vad som hände. Förmodligen för att stora saker aldrig föds trögt, i halvmörker, utan en ljus blixt som både lyser och förblindar. ...